Åskans,"tordönets", gud i fornnornisk religion son till Oden. Han är de fria männens, böndernas och åskans gud, kraftfull, mat- och mjödälskande, i ständig kamp mot tillvarons kaosmakter. Han var oerhört stark och stod folket nära. Han var grovlemmad, hade rött skägg och ett för nordborna ovanligt häftigt temperament. Hans hustru är den guldhåriga Siv, en fruktbarhetsgudinna. (Namnet Siv betyder "brud" eller "hustru"). Hans kännetecken är hammaren, åskviggen, kallad Mjölner smidd av dvärgarna, när han kastar den återvänder den alltid till hans hand. Han spelar en viktig roll i myter, och torskulten har haft stor utbredning. Hans hammare var en motsvarighet till det kristna korset. Han sades råda över vindar och regn, klart väder och gröda.

I asatemplet i Uppsala stod Tor i mitten, omgiven av Oden och Frö (Frej).
Tor fungerade vidare som garant för äktenskapet och som beskyddare av de döda.
Gravvårdare kunde ställas under hammartecknet beskydd.

Hans mullrande vagn dras av bockarna Tanngnjost och Tandgrisner, som kunde slaktas till föda på kvällen, men genom vigning med hammaren väckas till liv igen.

Han bor i Trudvang tillsammans med sin fru Siv, med vilken han har sönerna Magne och Mode.