LOKE

En fascinerande och komplicerad gud är Loke, "luftfararen" skildrad som kvick och snarfyndig men lömsk och hatfyll. Han är av asasläkt men dessutom av jättarnas ätt. Hans far var jätten Farbaute, Loka har ingått fostbrödralag med Oden.

Ibland följer han Tor, som då de hämtade hammaren hos jätten Trym. Men Loke lever ett komplicerat kärleksliv, för enligt sagorna har han ett homosexuellt förhållande med Oden och det är han som, förvandlad till sto, föder Sleipner. Far den gången var hingsten Svadilfare. Han är alltså en opålitlig och falsk natur som man aldrig riktigt vet var man har, men ibland en narr som får skrattarna på sin sida, som då han ska stjäla Frejas halsband. Han förvandlar sig till en loppa, biter Freja, som i sömnen vänder sig om, varpå han snabbt kan tycka åt sig halsbandet, Bristingamen. Mot slutet av vikingatiden framträder Loke alltmer i myter och sagor, ofta på Tors bekostnad.

Vållande de andra asarna många bekymmer, slutligen av dem fjättrad i en klipphåla, där hans trogna maka Sigyn, försöker lindra hans kval.

I Ragnarök tänktes han uppträda mot asarna i spetsen för hans avkomma med jättinnan Angerboda, Midgårdsormen, Fänrisulven och Hel. Loke, far till dessa monster, är alltså inte någon särskilt festlig figur.

Han framstår mot slutet som en salärans judas Iskariot, ty i Ragnarök ställer han sig på jättarnas sida.