Denna bronsstatyett från 1ooo-talet hittad i Södermanland
Den är bara 6,9 cm hög.
Han heter också Frö, bodde i Alfheim. Namnet betyder "herren". Han är fruktbarhetens gud. Han dyrkades för god årväxt, fred och vällust. Av vanernas krets, son till Njord. Gift med sin syster Freja. Hans heliga djur var galten Gullinbursti (Gyllenborste). Han ägde skeppet Skidbladner. Alla gudarna fick plats i den och kunde vecklas ihop och förvaras i en pung när den ej användes, den seglade alltid i medvind. Tycks främst ha dyrkats Sverige. Hans ställning blev allt starkare mot slutet av vikingatiden då han kallades "världens gud" eller "gudarnas hövding" eller t o m "asarnas herre". I Uppsala tempel stod hans bild jämte Oden och Tor. På statyerna har han erigerad penis och enligt Adam av Bremen hade statyn en väldig fallos.
I kulten ingick starka sexuella element. Till honom offrade man de bästa avlingskraftiga djuren, galtar, tjurar och hingstar.
Han dyrkades främst i Mälarlandskapen.
I norsk gammal folktro användes den slaktade gårdshingstens fallos, Völse, i rituella samlag till hushållets trivsel och välstånd.
De hästar som Frej omgav sig med var så heliga att de aldrig fick användas för något annat bruk. Det är möjligt att avskyn för att äta hästkött sitter ifrån denna tid, hästen tillhörde gudarna och var helt enkelt inte människors föda.
Han älskade jättedottern Gerd, en mycket vacker flicka som bodde i underjorden uppe i norr. Efter diverse komplikationer förenas de efter nio nätter i lunden Barre, som är ett kornfält, hon blir sädesåkerns gudinna, han vegetationens gud, samlaget ger skörden.
Talrika, särskilt mellansvenska ortnamn innehåller hans namn, t ex Fröslunda, Frosvi och Frösön.
Då slutstriden kommer här i världen möter Frej självaste anföraren för de onda makterna, Surt. Eftersom han hade gett bort sitt självsvingande svärd till sin tjänare Skirner stupar Frej.